Fadern – exklusivt Gud i NT

Joh 17:3

1 Kor 8:1-13

Joh 17:3

“Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”

Johannes 17:3 är en av de mest tydliga och direkta texterna i Nya Testamentet när det gäller Guds identitet. Denna vers ger oss en djup inblick i relationen mellan Fadern, Sonen och begreppet “den ende sanne Guden”. Låt oss utforska innebörden av denna vers och dess implikationer för vår förståelse av Gud.

Faderns unika position

Enligt Johannes 17:3 är Fadern den ende sanne Guden. Tanken upperpas på flera ställen i NT (Joh 5:44; Rom 16:27; 1 Tim 1:17; 1 Joh 5:20; Jud 1:25). Tanken hämtas från 2 Krön 15:3 och Jer 10:10. Det är ett starkt påstående som placerar Fadern i en unik position:

  1. Fadern är inte bara en del av den ende sanne Guden; Han ÄR den ende sanne Guden.
  2. Fadern är en distinkt person, separat från Sonen. Jesus tilltalar Fadern med personliga pronomen som “din”, “du” och “dig”.
  3. Ingen annan person, gud eller gudom ryms inom definitionen av “den ende sanne Guden” förutom Fadern.

Implikationer för vår förståelse av Gud

Denna tolkning av Johannes 17:3 har flera viktiga konsekvenser:

  1. Om Fadern är GudEN, följer det logiskt att Fadern också är EN Gud.
  2. Det finns ingen annan gud eller gudom som kan betraktas som “den ende sanne Guden” tillsammans med eller vid sidan av Fadern.
  3. För de som anser att Jesus är gudomlig, kan detta aldrig innebära att han är identisk med eller en del av “den ende sanne Guden”. En sådan uppfattning skulle behöva placera Jesus som en separat gudomlig entitet.

Det eviga livet och att känna Gud

Johannes 17:3 kopplar också samman kunskap om Gud med det eviga livet:

  1. Det eviga livet definieras som att känna Fadern som den ende sanne Guden och Jesus som Messias.
  2. Ingen annan kunskap eller tillbedjan av någon annan gud kan ge evigt liv.
  3. Jesu egen tillbedjan av och lydnad till Fadern som den ende sanne Guden är ett uttryck för hans kännedom om Fadern, och därmed en manifestation av det eviga livet.

Slutsats

Att vända sig till Fadern som den ende sanne Guden är inte i sig en garanti för att man verkligen känner Gud eller har evigt liv. Dock är det en väsentlig del av processen att lära känna Gud och därmed en del av vägen till evigt liv, i enlighet med Johannes 4:23-24.

1 Kor 8:1-13

“1 I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. 2 Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. 3 Men om någon älskar Gud är han känd av honom. 4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud. 5 Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – 6 så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. 7 Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete. 8 Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. 9 Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga. 10 Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete ‘uppbyggd’, så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? 11 Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. 12 När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. 13 Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.”