Bli fri från selektiv perception, bekräftelsebias och kognitiv dissonans
Peter Abramsgård
Story
I ett pulserande trosslandskap, där dammet aldrig aldrig tycks lägga sig, kämpar många en ojämn kamp.
Idag kommer troendes största hot inte från upplysning, ateism och sekularism, utan från kristen liberalism och liberalteologi, från doktriner och dogmer, teologi och traditioner, mysticism och skev bibelsyn, från samfundslojalitet och världslighet.
Teologisk osäkerhet, oro kring trosfrågor, andlig regress och intrapersonella konflikter är bara några av de utmaningar troende lever med. Många känner avsaknad av strategi för en korrekt förståelse av Bibeln, och svårighet att kommunicera ett relevant budskap kring tron.
Exempel: Treenigheten
Treenigheten är en lära som har orsakat tvivel och bekymmer för många troende genom historien. Att försöka förklara hur Gud kan vara tre personer i en Gud är utmanande kan leda till tvivel. Somliga ifrågasätter om Bibeln verkligen stöder idén om treenigheten.
Även om det finns skriftställen som talar om Fadern, Sonen och Helig Ande, är det inte alltid uppenbart hur dessa tre aspekter av Gud är relaterade. Genom kyrkohistorien har det funnits olika teologiska strömningar som har haft olika syn på treenigheten. Vissa har kämpat med att acceptera den som en central doktrin. För många troende är treenigheten inte bara en abstrakt lära utan något som påverkar deras andliga liv. Att förstå hur Fadern, Sonen och Helig Ande interagerar kan vara en utmaning.
I en studie från 2018 om kristen tro gjord av två kristna organisationer, Ligonier och LifeWay, fick amerikanska evangelikala vad som skulle motsvara betyget “F” gällande Treenigheten. En majoritet av de tillfrågade svarade kätterskt på 3 av 8 frågor om Treenigheten, vilket betyder att de bara svarade rätt på 62,5 % – ett underkänt betyg. (Juicy Ecumenism 2018).
Vägen hem
När jag talar om “vägen hem”, menar jag inte nödvändigtvis vägen tillbaka till en plats där vi varit tidigare, men om vägen till det yttersta målet för vår tro: Fadern!
Det målet har flera aspekter. Samtidigt som det handlar om evigt liv och vår slutsliga frälsning, handlar det också om vår relation till honom här på jorden; om vår syn på honom; om vår syn på Skriften; om vår syn på oss själva. Det handlar om att som Kyrka komma tillbaka till vad Skriften säger.
Början på vår vandring – att tömmas på oss själva
Vi kanske tror att bara vi blir fyllda av Anden så kommer vi att förstå vad vi läser. Det är viktigt att vara fylld av Anden, men är vi samtidigt fulla av annat, tjänar det föga nytta. Ska vi förstå Skriften finns det en sak vi måste mer än något annat. Vi behöver tömmas på sådant som hindrar oss från att se sanningen.
Var den verkliga kampen står
Kampen ligger inte på ett intellektuellt plan, men på ett känslomässigt och moraliskt. Det kan handla om kyrkliga och religiösa traditioner, om önskan om tillhörighet och acceptans, om saker vi hört från talarstolen eller om sådant vi fantiserat ihop. För att kunna se, möjliggöra, förstå och uppleva den relationen, krävs en sak: Ärlighet.
Var inte en JA-sägare
Jag har varit troende i 37 år. Från den dag jag kom till tro hade jag en längtan efter sanningen i Guds Ord. Som frekvent och flitig bibelstudent krockade mina upptäckter ofta med mitt samfunds traditionella tolkningar, men 2011 var den första gången jag på allvar började studerade Treenigheten och Jesu gudom. Syftet var att en gång för alla bevisa Treenighetens riktighet. Istället ledde det mig till en helt annan plats.
Jag såg på allvar hur läran om Treenigheten var ohållbar, och jag såg att Jesus inte är Gud i samma mening som Fadern. Jag såg hur Jesus inte är preexistent i traditionell mening. Det skapade en känsla av tomhet. Jag hade aldrig tidigare ifrågasatt Jesu preexistens, och alltid tillbett Jesus som Gud. Nur var han plötsligt något annat. Samtidigt var jag tacksam för att ha sett sanningen i Guds ord, för även om sanna nyupptäckter kan vara chockerande och smärtsamma, leder de i förlängningen till frihet.
När dammet lagt sig och jag bearbetat mig sorg, kände jag enorm glädje. Jeus hade inte blivit mindre, men istället, större. Jag såg Bibeln i nytt ljus, och var fast besluten att stå fast vid min tro, vad det än skulle leda till. Nu vill jag inspirera andra att våga stå upp för Guds ord.
Jag beslutar
1. att alltid söka sanningen i skriften, oavsett samfundstradition och människors åsikter
Att studera Skriften tar tid, energi och engagemang. Det handlar om överlåtelse och övertygelse, och en längtan efter sanningen. Den längtan är en brand som aldrig slocknar. Det handlar om exegetik och språklig textanalys, men först och främst, på ett djupare plan om att våga ifrågasätta felaktiga slutsatser dragna från innehållet i en text.
2. att aldrig komma till Skriften med en förutfattad mening
Det är sunt, ödmjukt och rättfärdigt att aldrig ta för givet en åsikt om något i Skriften. Det betyder inte avsaknad av övertygelse om Skriftens grundläggande sanningar. Men man måste förstå att hjärta kan bedra. Den inställnignen hjälper den troende att stå fri från bekräftelsebias, selektiv perception och kognitiv dissonans.
3. att alltid hålla Skriftens sanning som högsta auktoritet
Det spelar ingen roll vad samfundstraditioner, teologer och bibelöversättningar säger, om det inte stämmer med sanningen. Även om man aldrig i förväg ska förkasta vad någon säger om ett skriftställe, måste det alltid prövas. Skriftens sanning är det enda som har betydelse och verkligt värde.
4. att alltid och i varje sammanhang stå upp för och dela sanningen
Ibland gör sanningen ont, men är i förlängningen är det enda som befriar.